Finanskrisen -en nyliberal kris

Under de senaste veckorna har världens finansinstitut och världens börser drabbats av den värsta krisen sedan 1929. IMF:s chef Dominique Strauss-Kahn påstår att världen är på randen till en finansiell härdsmälta.
Vad vi har kunnat se över världen den senaste månaden är inte resultat av en finansiell inbromsning eller en reaktion på en långvarig högkonjunktur. Finanskrisen har under lång följd av år varit motorn i de ekonomiska systemet.
Smörjmedlet som ekonomer har kallat det, har under en lång följd av år hållit uppe tillväxten i väst genom en hög privatkonsumtion. Inte minst i Sverige har vi kunnat se en kraftig expansion av den privata konsumtionen och den privata tjänstesektorn. Att detta system byggt på lättvindiga kreditgivningar och osedvanligt låga räntenivåer skulle falla är ingen slump. Detta är resultatet av en 25 år lång nyliberal era med liberaliseringar och avregleringar av kreditmarknader och tekniska landvinningar där kapital allt snabbare rör sig över gränserna.

De flesta bedömmare är eniga om att marknaden aldrig mer blir sig lik. Däremot har möjligheterna för nationalstaterna att ensamt reglera kapitalet begränsats. Därför behöver vi starka globala och regionala institutioner för att reglera det globala kapitalet. Såg i DI att Ingvar Carlssons gamla förslag om ett ekonomiskt säkerhetsråd återigen lyfts fram i debatten. Utmärkt!

I all röra och alla dystopiska framtidsbilder är det lätt att glömma att solen faktiskt skiner och att löven fortfarande hänger där. Något gula, bruna och röda men ack så jävla vackra.

/T