Den enda uthärdliga jullåten

Innan jag drar till värmen och konferens i Sydamerika vill jag tipsa om den enda uthärdliga jullåten. Minns med fasa mina vintrar på ICA och den förhatliga julmusiken, mest av allt hatade jag Rudolf och den där röda mulen och den där mamman som kysste tomten. Njut därför av The pogues och "Fairytale of New York"

Nu drar jag söderöver

På torsdag åker jag till Uruguay för konferens om hållbarutveckling med socialdemokratiska systerpartier och SSUs likar i latinamerika. Jag kommer tala om social och ekonomisk utveckling. Jag lovar att det nog blir lite knapphändig uppdatering under den dryga veckan jag blir borta. Men jag lovar att det ska bli skönt med sol och värme, även om jag den mesta tiden lär vara inspärrad i konferenssalar. Well, well en liten titt på Montevideo och Buenos Aires borde hinns nog med.


Här är jag till helgen, var är du? (bild från wikipedia)

Nödvändigt besked från Sahlin

Igår kom då äntligen ett tydligt besked om den rödgröna oppositionens formering. Jag är glad att det blir en gemensam regeringsplattform snarare än ett gemensamt valmanifest. För demokratins skull är skillnaderna mellan partierna viktig. Jag är också glad att Sahlin tar initiativet igen och levererar det som så många har krävt av henne som oppositionsledare. Slutligen är jag lättad över den gemensamma budget som ska läggas våren 2010, det minskar Lars Ohly och vänsterpartiets möjligheter att ge sig ín i den dödsdömnda kampen om kraftigt ökade utgifter och höjda skatter i ett läge med kraftigt försämrad privatekonomi för många hushåll. Slutligen är jag glad att den här pärsen (förhoppningsvis) är över. Nu kan den socialdemokratiska förnyelsen förhoppningsvis få ny kraft, för det behövs!

Bobban räddare i vintermörkret

Tänkte passa på att kritisera Ipred lagen idag men jag tror det mesta är sagt och jag tror andra säger det bättre. Efter att ha skrivit tenta idag räcker helt enkelt inte krafterna till. Länkar ut en "söt" liten låt med Bobban istället, jag tror vi behöver honom här, i ett regnigt december. Det gör åtminstone jag.

Centern är ett meningslöst parti

Vill härmed kora Sveriges mest meningslösa parti.

1. Centerpartiet: Varför röstar man på centern? Enormt patetiskt, men jag kan faktiskt ligga vaken och fundera på det där. Egentligen är de så trista att jag inte ens borde ägna dem tid och kraft. Idéen med centerpartiet måste vara ungefär såhär: Ett landsbygdsparti med folkrörelse anor som står på landsbygdens sida, ett miljöparti, antikärnkraft och decentraliserings ivrare. Man tyckte liksom Thorbjörn Fälldin var folklig och var emot sossarnas betongpolitik på 70-talet. Läste en intervju häromsistens med Karin Söder, hon brann för rättvisa, barns rättigheter och kvinnofrågor. Något man kan applicera på Maud? Nej, jag tänkte väl det. Stureplanscentern har visat hur sårbart ett litet parti är. Ett fåtal inflytelserika medlemmar med kopplingar till PR -världen har på oerhört kort tid lyckats förvandla ett sympatiskt mittenparti till Sveriges kanske tuffaste högerparti. När centern inom kort ger upp sitt motstånd till euron finns det ingenting kvar som utmärker dem gentemot de andra högerpartierna. Man är halvkassa på miljö, vill ingenting med kärnkraften, tror inte på utjämningspolitik, har ingen politik för landsbygden eller jämställdhetsprofil. Snälla maila mig om ni överhuvudtaget kommer på varför någon ska komma på den galna idéen att rösta på C. Kanske är det trots allt Maud? Hon hörs och syns väl åtminstone. Men, vad händer efter henne, blir det Åsa Torstensson, blir det Carlgren som inte ville ha en enda borgare i regering när han plockade ut sitt dream team i SSUs tidning Frihet för några år sedan. Gamle partiledaren Daléus lämnade ju partiet för något år sedan. Jag tror fler följer efter..


Centerns väg mot avgrunden. 5,4% i novembers demoskop

Del III: Sveriges mest meningslösa parti

Tentapluggandet ger vissa begränsningar i uppdateringsmöjligheterna. Därför har min "helt vetenskapliga" artikelserie om "Sveriges mest meningslösa parti" tagit lite längre tid än beräknat.

Skam den som ger sig, här kommer platserna 2 och 3:

3. Vänsterpartiet: 7e november -89 grät Lars Ohly sägs det. Jag tror det där mest handlar om medial svartmålning av ett parti som försöker ställa sig utanför den politiska hegemonin. Men, faktum kvarstår, vänstern har varit usla på kommunikation och den där "ha kofta och verka folklig" imagen känns lite daterad. Komchefen Jenny Lindahl Persson verkar dock ha fått lite ordning på skutan och Lars Ohly har börjat skratta igen. Problemet för vänsterpartiet hänger i historien och i riktningen inför framtiden. Gudrun Schyman avskaffade kommunismen, körde hårt med feminism och vurmande för den offentliga sektorn. Men vad vill Lars Ohly?


Stig en duktig vänsterpartist

2. Kristdemokraterna: Här kommer listan med valsvek: (men maila mig, jag har garanterat glömt något) Fastighetsskatten skulle avskaffas, bensinskatten skulle sänkas, vargar skulle dödas, hemmafruar skulle införas, homosexuellas mänskliga rättigheter begränsas, Utländska kvinnor skulle utföra illegala aborter i sina hemländer istället. Facit är nedslående för Sveriges utdöende moralkonservativa parti. De tappar väljare till SD och de socialkonservativa är något ledsna över regeringens hårdhänta politik. Tur att de har Hägglund , har en känsla av att många gillar honom. Alf har väl suttit tillräckligt länge för riksdagspension och lär väl hoppa av 2010. Framtiden är dyster för KD.

Imorgon blir det "la grande finale".

Del II: Sveriges mest meningslösa parti!

Jag går vidare med min ranking av de politiska partierna. Idag rankar jag platserna 4 och 5.

5. Socialdemokraterna. Löntagarnas parti kommer även under överskådlig framtid att vara Sveriges största parti. Risken att bli ett 30% parti som systerpartiet i Norge eller ett dryga 20% parti som i Danmark och Finland finns. För att inte hamna i samma fällor får S aldrig släppa kopplingen till fackföreningsrörelsen. Samtidigt måste man våga förnya sig: miljön, feminismen, mångfaldssamhället måste bli centrala delar i en ny socialdemokrati.

4. Folkpartiet: Nu börjar det bli svårt. De forna liberalerna kommer få det svårt. Vem behöver folkpartiet på 2000-talet? Moderaternas resa mot mitten gör det oändligt svårt för fp samtidigt som man ger upp det som en gång var partiets politik. Majoren kanske borde lämna över till Ullenhag. Fp brukar ju gilla det där med att byta partiledare.



En talande bild av folkpartiet á la 2008

Imorgon kör vi vidare med platserna 2 och 3.

Vilket är Sveriges mest meningslösa parti?

Har roat mig med att titta på framtiden för Sveriges politiska partier. Här kommer däför den ultimata listan. Vilka går en ljusnande framtid till mötes? Och vilka är dödsdömda? Först ut är platserna sex och sju. Kom ihåg att listan är relativ och att jag utgår från partiernas möjlighet att lyckas från det läget de är i idag. Listan är omvänd och vi börjar med dem jag tror har bäst chanser att lyckas framöver. Två partier om dagen och ett när vi korat "vinnaren" av Sveriges mest meningslösa parti.

7. Miljöpartiet. Lattemorsorna blir allt fler. De "kravmjölks drickande" studenterna likaså. De solidariskt individualistiska miljöpartiet har stora chanser att fördubblas de kommande valen. Att den där skäggprydde urtypen från Ljusdal lämnat partiet lär väl inte göra oddsen sämre för en ljusnande framtid.

Prognos: 90% ljus framtid.

6. Moderaterna. Reinfeldt, Borg och Schlingman drömmer om det stora allmänborgerliga och regeringsdugliga partiet. De tittar på tyska CDU och drömmer. Visst, moderaterna kan bli ett 30% parti på sikt. Den borgerliga smörklicken som röstade på Lejonkungen 2002 kom "hem" 2006. Lyckas man göra sig av med timbrohögern finns alla möjligheter att på sikt bli det totalt dominerande högerpartiet. Faktum är att de andra borgerliga partierna verkar vara tillräckligt korkade för att acceptera det.

Prognos: halvklar men ljus. 75% chans till framtida succéer.



Schlingis är moderat

Schlingman och det svarta gänget

Jag noterar att moderaterna upprepar historiska felsteg från sitt aningen halvmörka förflutna. Daniel Poohl har en utmärkt analys av varför. Jag tycker mest det är både sorligt och upprörande. Björn Afzelius gamla "svarta gänget" från 1985 känns plötsligt aktuell igen. Lyssna och förfasas:

Stockholms län på bommersvik och kris i tillverkningsindustrin

Har i helgen för fjärde gången den här månaden varit på distriktskurs och snackat politik. "Lenet" hade kurs på bommers och jag snackade jämställdhet och feminism. Det var en frusen skara som gömde sig från "kung bore" i gillets konferenssal. Ett sjukt kul pass att hålla och jag undrar om det inte var den bästa grupp jag snackat feminism med någonsin. Det går tydligen framåt alltjämt trots allt.
Sitter i nynäshamn nu och blir förundrad över hur mycket skönare och vackrare vintern är. Den 2e augusti iår kom ett lågtryck in. Sedan dess har det varit regn, regn och regn. Skönt med klar himmel igen, skönt med sol trots kylan.

1600 varslade per dag är den siffra som aftonbladet basunerar ut idag. Sedan 1970-talet har vi sett såväl kris i textilindustrin som i varvsindustrin. 30% av jobben har försvunnit på trettio år och den totala delen av arbetskraften anställd i industrin har minskat kraftigt. Enligt Aftonbladet sysselsätter tillverkningsindustrin idag endast drygt 600 000 anställda. Denna utvecklingen är inte ny och den värsta politiken för att möta företagsvarslen vore att försöka rädda kvar ineffektiv industri. Vi har ställt om Sverige förr, från jordbruk till industri, från tung industri till automatiserad och från tillverkning till tjänstesektor. Politikens uppgift är att skapa möjligheter för de nu varslade att få tillräckliga utbildningsinsatser och tryggad ekonomi under omställningsperioden. Att öka möjligheterna till att jobbpendla och att utveckla näringslivet så att orter inte blir så oändligt beroende av en arbetsgivare. Ur ett funktionssocialistiskt perspektiv stärks arbetarnas makt om deras humankapital ökar och av att näringslivet blir mer diverserat. Vänd inte blicken bakåt i kristider höj blicken mot framtidens jobb och stärk Sveriges konkurrenskraft för kommande decennium. Jag sörjer med alla som blir av med jobbet och jag lider med västsverige och dess beroende till bilindustri. Nu måste vi satsa oss ur krisen och ingen jävel får glömmas kvar på perrongen.

SSU gör film om borgarnas hantering av homoäktenskapet

SSU sprider just nu en film på nätet om hur borgarna har hanterat frågan om de könsneutrala äktenskapen. Med andra ord, "regeringens hantering av en fråga om alla människors lika värde" vilket det faktiskt handlar om. Jag säger som Magnus Betnér att det egentligen är sjukt att det överhuvudtaget är en debatt om denna typer av frågor. Det är folk som Lennart Sacredius och hans partikamrater som skrämmer mig från kyrkan.

Anders Borg förtjänar inget annat än kritik

Anders Borg har i medier och bland politiska tyckare seglat upp som vinnare på finanskrisen. I en Europeisk rankning placeras Borg i topp hos financial times angående finansministrar med störst förtroende. Att Anders Borg har hanterat finanskrisen medialt skickligt är väl svårt att argumentera bort. Moderaterna bygger sin politik på PR strategier och mediala avvägningar. Att Borg skulle vara en lyckad finansminister är däremot fel. Reinfeldt sa när A-kasse stormen blåste som mest att "detta är en regering som levererar" och om man tittar på vad regeringen Reinfeldt levererar i ekonomiska termer så är det en bild av ett moderat misslyckande. 2010 spår regeringen att arbetslösheten kan nå mycket höga 9,2%. När borgerligheten tog över låg arbetslösheten på drygt 5% och med den den definition som gäller idag på knappt 7%. Antalet långtidsarbetslösa ungdomar tredubblades under de första två åren med en moderatstyrdregering och socialbidragstagarna ökar i mer än hälften av landets kommuner. Är detta ett gott betyg åt Anders Borg? Kommer media hylla Borg och Reinfeldt även när budgetunderskottet gör comeback redan nästa år. Anders Borg sa vid regeringsskiftet att det skulle dröja två år innan vi såg effekterna av moderaternas ekonomiska politik. Förbättringarna under 2007 berodde på den tidigare förda socialdemokratiska politiken, att Maud pratar om ett minskat utanförskap är alltså lögn. Jag tror inte en nyliberal finansminister är rätt man att föra Sverige ur krisen, jag tror inte de ekonomiska idéerna som fört finansbranschen och bilindustrin till ruinens brant är framtiden för Sverige. Här är ett klipp med Borg där han som ung student från Uppsala talar om sin syn på politik och demokrati. Kul att titta på när man ser Borg slå en vänsterkrok mot bankdirektörernas bonussystem:

Socialdemokraternas EU lista behöver ungdom och mångfald

Idag håller socialdemokraterna förtroenderåd i riksdagens andrakammarsal. Beslut ska tas om hur listan till nästa sommars Europaparlaments val ska se ut. Att Marita Ulvskog toppar listan är sedan tidigare välkännt. Att principen varannan damernas gäller är självklart. Förynringen bland toppnamnen står SSU:s kandidat Åsa Westlund för. Ett annat framtidsnamn, SSU:s tidigare ordförande Ardalan Shekarabi står utanför valbar plats men ändå hyfsat högt upp. Ardalan Shekarabi var under sina två år som SSU ordförande en lysande inspiratör och debattör. Ardalan har en förmåga till att föra ut politiken och göra den intressant även för dem som i vanliga fall står längst ifrån den. Jag hoppas att när Europaparlamentsvalet summeras efter den 7e juni nästa år kan såväl Ardalan Shekarabi som Åsa Westlund sitta i Europaparlamentet. Dels för att de har allt som krävs men också för att de har det som socialdemokraterna behöver. En stark tro på Europa och att Europa kan förändras och bakgrundshistorier som tyvärr är alldeles för ovanliga i det gråvita och mansdominerade Bryssel.

Arbete åt alla inte ett mål utan en möjlig reform

Noterade att LO-ekonomerna föreslår kraftigt höjda tak i arbetslöshetsförsäkringen. Socialdemokraternas mål om 80% av lönen till 80% av löntagarna anses för lågt. LO-ekonomerna föreslår istället ett tak på drygt 1100 kr i månaden. Finansieringen på i runda tal 30 miljarder borde avskräcka Sahlin och resterande del av socialdemokratin. Reformutrymmet under kommande mandatperiod måste avvägas mot de krav som potentiella S och mp väljare önskar. Här rymms stora satsningar på minre barngrupper i förskolan, möjlighet för arbetande föräldrar till nattlig barnomsorg, utbyggd och delad föräldrarförsäkring, fler anställda inom välfärden och kraftiga miljösatsningar.
Målet om full sysselsättning har under de senaste 10 åren mer varit en läpparnas bekännelse än en politiskt nåbar reform. Från 80-talet och under 90-tals krisen förändrades socialdemokratins syn på icke sysselsatta. Istället för att gå den opinionsmässigt mer lättframkommliga vägen och sysselsätta arbetslösa blev diskussionen istället om försörjning av arbetslösa och sjuka. Jag är övertygad om att det finns en stor acceptans för större samhällig sysselsättning av arbetslösa, däremot är jag tyvärr osäker på den samhälliga solidariteten när det gäller ersättningarna. Socialdemokratin måste se att de som inte klarar att hitta sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden måste få ökat stöd för att hitta tillbaka till arbetsmarkanden. I det avseendet var plusjobben en lyckad reform. Socialdemokraterna måste ta strid om jobb och välfärd sammanhållet. Mer pengar till välfärden blir också fler anställda och färre arbetslösa. En betydligt effektivare metod än borgarnas generella sänkningar av arbetsgivareavgifterna.

Gerdås om varför vänsterpartiet måste förtjäna sin plats

Pretentiös rubrik men jag gillar långa rubriker rent generellt. Har varit en sån där vecka igen när jag tänker för mycket och möjligtvis rör på mig för lite. Jag gjorde en resa ett par månader framåt i tiden i helgen. Såg hur vacker vintern kan vara när jag besökte funäsdalen och de vackra fjällen däruppe. Jag var där på begravning och jag vet inte vad man ska tro om det där om gud och döden. Möjligtvis var de snötäckta skarvarna och helags ett tecken från gud eller bara ett fantastiskt exempel på gudomlig arkitektur signerad naturen självt.

Vet inte heller om Lars Ohly är gudsgåva till oppositionen eller om han är en trist rest från det förgångna. Han är en jävel på att debattera och helt klart underskattad i en majoritet av den borgerliga median. Däremot är vänsterpartiet ett parti med identitetskris. En kris som somliga partikamrater till mig inte tar på tillräckligt stort allvar. Borta är sedan länge Johan Lönnroth och Lars Bäckström, pragmatiska politiker och seriöst skolade i en ansvarstagande vänstertradition. Gudrun Schyman förnyade partiet med genus och en grön inriktning. Vad Lars Ohly vill med Sverige är dock oklart. Vad Lars Ohly vill med oppositionssamarbetet är även det högst oklart. Lördagen den 7e juni höll vänsterpartiet kongress i Lars Stjernqvists Norrköping. Kongressen gick på partistyrelsens linje och sa tydligt nej till en gemensam valplattform med S och mp. Vänsterpartiet ägnade sin skuggbudget från oktober till att på 18 sidor ondgöra sig över den enda finansiella institution med trovärdighet hos allmänheten just nu, riksbanken och dessutom kräva uppluckrat utgiftstak och stopp för överskottsmålen. Den politik som förde oss ur den förra krisen och som inneburit stabil tillväxt under mer än 10 år med kraftiga reallöneökningar för löntagarna. Detta vill Ohly och vänsterpartiet avskaffa i en tid av finansiell kris och recession.
Nu ljuder dock annat ljud i skällan. Lars Ohly är "mobbad" och Sahlin "gör ett strategiskt misstag". Vad gör Sahlin annat än att lyssnar på vänsterpartiets kongress från i somras eller vad gör Sahlin annat än att förkastar en felaktig ekonomisk politik?

Lars Ohly har skadat oppositionen med sitt agerande. Mona Sahlin kan i bästa fall rädda oppositionen genom att släppa in vänsterpartiet men då med tydliga krav på att man accepterar grunderna för den ekonomiska politiken.
Det är på det hela taget den enda punkt jag håller med Lars Ohly, när han säger att inom ett par tre veckor måste oppositionen enas. Julskinkan kan få en trist eftersmak om vi går in i ett 2009 med europaparlamentsval och ett svenskt ordförandeskap i EU utan en enad opposition.

Obama och varför förändring är effektivare än erfarenhet

Jag är väl sist ut att kommentera det amerikanska valet i hela den såkallade bloggosfären. Det hindrar mig dock inte för att göra en egen hemmagjord analys. Det var för många av oss en lång natt. S-Studenters valvaka på Sveavägen 68 var en storartad succé. Jag tror de räknade in 250 gäster under kvällen. Intressant också att höra Sahlin och den ständigt provokativa men kunniga Pierre Schori kommentera valet och framtiden.
Nu till min analys: Politiken tjänar aldrig på status quo. I val efter val ser vi hur argument som erfarenhet får ge vika för förändring. Vi såg det i valet 1997 när en ung fräsch Tony Blair stod mot den erfarne och kunnige men ack så tråkiga John Major. Vi såg det under primärvalskampanjen när Hillary ställdes mot Obama och vi såg det igår när Obamas vilja till framtid och förändring krossade Mccain. Även i Sverige -06 såg vi att trots det ekonomiskt ljusa läget valde folk att chansa på en på ytan fräsch borgerlighet. Jag tror och hoppas att Mona Sahlin blir Sveriges första kvinnliga statsminister 2010. Jag tror också att hennes chanser att lyckas blir större om hon formulerar och argumenterar för en framtidsinriktad förändringspolitik. Sahlin har alla förutsättningar att bli en svensk lightversion av Barack Obama.

Bommersvik och Bålsta

Oktoberväder över hela landet. Knappt några löv kvar på träden och blåst och gråväder. Bommersvik är däremot som alltid vackert. Sitter här ute efter ha pratat europapolitik med SSUare från Sthlms län. Vi pratade om framtiden för Europa, om hur EU som det enormt framgångsrika freds och handelsprojekt det är, även ska kunna bli ett framgångsrikt miljö och välfärdsprojekt. Jag talade också om Europaparlamentsvalet nästa år, hur vi ska höja valdeltagandet och de två ungdomskandidaterna som ger mig hopp Åsa Westlund och Ardalan Shekarabi. Det är sannerligen ett viktigt val för Sverige och socialdemokratin. Lördagen började på pendeltågets nordligaste utpost. Jag besökte SSU i Uppland och talade kommunikation och hur man som klubb och kommunaktiv kan synas och höras. Det var ett härligt gäng pratglada SSUare som många var helt nya, vilket absolut inte gick att gissa med tanke på den höga nivå diskussionerna låg på. Emma Karlsson ombudsmannen och Mattias Kristensson höll fanan högt och kokade makaroner och stekte köttbullar. Sen jag tog tjänstledigt för kanppt två månader sedan har jag redan föreläst på tre olika kurser. Som anställd var ju helgerna heliga men nu är det bara med glädje jag offrar helgen innan tentan för att snacka politik.

Sverigedemokraterna det femte hjulet i alliansen?

Ja, frågan är legitim. På samma sätt som Fredrik Reinfeldt pressar Mona Sahlin om vänsterpartiet ska ingå i vänsteralliansen är det fullt legitimt att fråga Reinfeldt om Sverigedemokraterna får plats i högerns dito. Jag var troligtvis inte ensam om att notera att Reinfeldt vägrar svara på ett eventuellt samarbete med SD i den sista av de fyra debatterna under den gångna "superveckan".
Alliansen ser Danmark som ett gott exempel på där borgerliga regeringar har byggt ett stabilt regeringsinnehav. Folkpartiets Jan Björklund har vid ett flertal besökt sitt danska systerparti Venstre som arbetar tätt med det främlingsfientliga partiet danskt folkeparti (SD:s systerparti). Det danska exemplet talar också för att ett parlamentariskt samarbete med SD är ett alternativ för alliansen att behålla makten även i Sverige. Kanske inte som regeringspartner men som stödparti i riksdagen. MP och S ställde frågan även igår i en debattartikel i Hallandsnyheter. Således ännu intet nytt i den blåbruna röran..

Expo uttrycker SD:s sanna ideologi väldigt träffande i detta youtubeklipp:

Inga betonghäckar längre!

Socialdemokraterna har trots en progressiv politik kanske aldrig uppfattats som det där framtidspartiet när det kommer till ny teknik. Tänker kanske framförallt på gamla infrastrukturministern Ines Usman som sa "internet är ju bara en fluga som snart flugit förbi". Nu börjar det dock hända saker, sossarnas hemsida håller bra klass och man är "by far" det bästa svenska partiet på youtube. Senaste partiledaredebatten livesändes faktiskt från sveavägen 68a. Postar ett smakprov där undertecknad blir intervjuad sisådär 21 minuter in i sändningen.

Johan Glans gör en Schenström

Lördagkväll och jag hade en hel massa planer. Jag fastnade dock framför youtube , så nu sitter jag här ensam och skrattar maniskt till Glans, Batra och Mede i SVT:s "morgonsoffan".
Kolla förresten in Johan Glans som moderat statssekreterare!

Lundells hälsning till Reinfeldt?

Något för Reinfeldt att tänka på kanske. Schlingman och Henriksson skriver nyspråk och frames men det är inga PR byråer som avgör Sveriges framtid. Än så länge är det faktiskt "folket som bygger landet"

Maud bedriver smutskastning

Har med viss tillförsikt följt de senaste debatterna mellan regering och opposition. Det är tydligt att regeringen är defensiv och har en kraftig övertro till marknadens förmåga att lösa jobbkrisen. Det är också oroande för borgerligheten att statliga konjunkturinsitutet räknar med en arbetslöshet på 7% redan nästa år. En arbetslöshet som med andra ord är högre än den var när högern tillträdde. Anders Borg sa vid regeringens tillträde att "först efter två år kommer man kunna se effekterna av den borgerliga regeringens ekonomiska politik". Nu syns effekterna: högre arbetslöshet, nolltillväxt, ökade socialbidragskostnader i 58% av landets kommuner (vilket Reinfeldt förövrigt skyller på invandrarna), 500 000 fler utan arbetslöshetsförsäkring. Detta är det ekonomiska facit vi nu kan ge Anders Borg och högern efter två år vid makten.
Det är graverande och då var ändå svansföring som högst i dessa frågor. Vad blir facit när vi tillåter oss diskutera miljön och jämställdheten, vårdköerna eller lärartätheten?

Förövrig noterar jag att Maud Olofsson alltmer framstår som pitbullen från borgerligheten. Hon ljuger grovt om S budgettak och hon sänker sig till en nivå där hon beskyller Sahlin för att inte kunna ekonomisk politik. Jag har aldrig haft förtroende för rymdminister Olofsson från Robertsfors och jag antar att svenska folket känner detsamma. Centerpartiet är död som politisk rörelse sa en kurskamrat till mig häromdagen. De första att gratulera är väl den svenska landsbyggden och de som värnar ett vänligt politiskt samtal.

/T

Finanskrisen -en nyliberal kris

Under de senaste veckorna har världens finansinstitut och världens börser drabbats av den värsta krisen sedan 1929. IMF:s chef Dominique Strauss-Kahn påstår att världen är på randen till en finansiell härdsmälta.
Vad vi har kunnat se över världen den senaste månaden är inte resultat av en finansiell inbromsning eller en reaktion på en långvarig högkonjunktur. Finanskrisen har under lång följd av år varit motorn i de ekonomiska systemet.
Smörjmedlet som ekonomer har kallat det, har under en lång följd av år hållit uppe tillväxten i väst genom en hög privatkonsumtion. Inte minst i Sverige har vi kunnat se en kraftig expansion av den privata konsumtionen och den privata tjänstesektorn. Att detta system byggt på lättvindiga kreditgivningar och osedvanligt låga räntenivåer skulle falla är ingen slump. Detta är resultatet av en 25 år lång nyliberal era med liberaliseringar och avregleringar av kreditmarknader och tekniska landvinningar där kapital allt snabbare rör sig över gränserna.

De flesta bedömmare är eniga om att marknaden aldrig mer blir sig lik. Däremot har möjligheterna för nationalstaterna att ensamt reglera kapitalet begränsats. Därför behöver vi starka globala och regionala institutioner för att reglera det globala kapitalet. Såg i DI att Ingvar Carlssons gamla förslag om ett ekonomiskt säkerhetsråd återigen lyfts fram i debatten. Utmärkt!

I all röra och alla dystopiska framtidsbilder är det lätt att glömma att solen faktiskt skiner och att löven fortfarande hänger där. Något gula, bruna och röda men ack så jävla vackra.

/T

Lördag den 11e

Och jag har via mitt val av titel på inlägget fått bloggen att likna en dagbok. Internet är ju på intet sätt något nytt medium utan snarare en helt ny distributionsteknik. As the say.

Har följt de senaste dagarnas händelseutveckling kring oppositionens samarbete. Jag måste säga att jag oroas över händelseutveckling. De opinionsmätningar som görs visar att skräcken för V är "något" större bland borgerliga ledarskribenter (föga förvånande) än bland vanligt folk. Jag tror heller inte svenska folket önskar sig ett tvåpartisystem utan uppskattar skillnaderna i idé och sakpolitik mellan de olika alternativen. Detta kan också förklara vårat högre valdeltagande. Vad som däremot oroar mig är hur frågan hanteras, regeringsduglighet, sysselsättning och ekonomi är vad till slut kommer vara avgörande på valnatten i september 2010. Därför är det oroande om inte Sahlin kan leverera vad hon och paritet bedömmer vara den politiskt och taktiskt bästa lösning redan nu. Vi står inför en partiledardebatt på söndag i SVT. Tanken med lanseringen av mp samarbetet måste ha varit tänkt som ett tydligt svar till svenska folket och till högern.

Jag måste säga att jag är djupt imponerad över Mona Sahlins första 1,5 år vid rodret. Kulturen och samtalet inom socialdemokratin har förändrats. Man har börjat en lång resa mot ett tydligare framtidsalternativ och mer fokus läggs på att värva fler medlemmar. Jag hoppas därför att stödet för Sahlin som regeringsbildare inom socialdemokratin är lika stort.


Så till sist ett tips för en lördag i oktober när regnet piskar de illa underhållna fönsterkarmarna. Sofia Karlsson, känns som 70-tal, men då misstar man sig grovt. Sofia Karlsson är sjuuukt bra som kidsen skulle sagt.

/T

Mp samarbetet signalerar framtid

Lyckats hålla mig från politiska betraktelser i mina två första inlägg i min nya blogg. Svårt att hålla sig från att fundera kring de senaste dagarnas händelseutveckling inom oppositionen.

För att göra det väldigt tydligt: Vad som är bra med vänsterns politik finns redan inom socialdemokratin. Tankar om fler anställda i offentligsektor, mer jämlikhet, internationell solidaritet och en tydlig klassanalys är inget socialdemokratin behöver söka sig utåt för att hitta.

Fråga ungdomsförbundet om Palestina, LO om löneskillnaderna, kommunal om behoven inom vården eller fråga kvinnoförbundet om jämställdheten. Lars Ohlys ekonomiska politik är enligt mig mindre viktig och säkerligen även för Mona Sahlin. Mona Sahlins stora uppgift som partiordförande är att lyssna och hitta svaren inom vår egen rörelse. Därför är miljöpartiet en bra regeringspartner. Hos mp finns idéer som kan berika politiken, och berika socialdemokratin. Miljöfrågorna självklart, men också närhetsdemokrati och småföretagarfrågorna.

Jag delar den vänsterkritik som finns mot mp:s syn på arbetsrätten och skolan. Men jag delar den inte om energifrågorna, småföretagarna och närhetsdemokratin. Där S har fått stryk historiskt handlar bla just om kärnkraften, om vår aviga inställning till mer inflytande för patienten i vården och om vår ibland bristande attityd till de små företagen.
Jag tycker det SAP:s samarbete med mp känns fräscht och framtidsinriktat. Något säger mig att väljarna kommer tycka detsamma.

/T

En kväll och en fredag på intåg

Det var på något sätt mindre smärtsamt iår. Då menar jag varken Reinfeldts regeringsförklaring eller höstmodet. Utan hösten. Vet inte om det berodde på de där kvällarna på Gåsö, gråskär eller norra grundsund med den rosalilaturkosa solnedgången. Om de där överjävligt goda kräftorna h kokade eller det där ofrivilliga nattbadet i norra hamnen i lysekil. Tror dock på den här årstiden igen. Kan bli bra med hög himmel och isabels plockade kantareller.

Satt och käkade på Rörstrandsgatan igår, vilket förövrigt måste vara stans bästa gata. Röd heter stället och vi var ju ett rött gäng. Det här framstår på något sätt som en kattblogg, vilket syftet aldrig har varit. Känner inte till allmänintresset av att läsa om de sotade kycklingbrösten jag åt igår. Jag ser det som någon form av terapeutiskt skrivande, åtminstone förtillfället.

/T

Hög tid

att börja skriva igen..