Gerdås om varför vänsterpartiet måste förtjäna sin plats

Pretentiös rubrik men jag gillar långa rubriker rent generellt. Har varit en sån där vecka igen när jag tänker för mycket och möjligtvis rör på mig för lite. Jag gjorde en resa ett par månader framåt i tiden i helgen. Såg hur vacker vintern kan vara när jag besökte funäsdalen och de vackra fjällen däruppe. Jag var där på begravning och jag vet inte vad man ska tro om det där om gud och döden. Möjligtvis var de snötäckta skarvarna och helags ett tecken från gud eller bara ett fantastiskt exempel på gudomlig arkitektur signerad naturen självt.

Vet inte heller om Lars Ohly är gudsgåva till oppositionen eller om han är en trist rest från det förgångna. Han är en jävel på att debattera och helt klart underskattad i en majoritet av den borgerliga median. Däremot är vänsterpartiet ett parti med identitetskris. En kris som somliga partikamrater till mig inte tar på tillräckligt stort allvar. Borta är sedan länge Johan Lönnroth och Lars Bäckström, pragmatiska politiker och seriöst skolade i en ansvarstagande vänstertradition. Gudrun Schyman förnyade partiet med genus och en grön inriktning. Vad Lars Ohly vill med Sverige är dock oklart. Vad Lars Ohly vill med oppositionssamarbetet är även det högst oklart. Lördagen den 7e juni höll vänsterpartiet kongress i Lars Stjernqvists Norrköping. Kongressen gick på partistyrelsens linje och sa tydligt nej till en gemensam valplattform med S och mp. Vänsterpartiet ägnade sin skuggbudget från oktober till att på 18 sidor ondgöra sig över den enda finansiella institution med trovärdighet hos allmänheten just nu, riksbanken och dessutom kräva uppluckrat utgiftstak och stopp för överskottsmålen. Den politik som förde oss ur den förra krisen och som inneburit stabil tillväxt under mer än 10 år med kraftiga reallöneökningar för löntagarna. Detta vill Ohly och vänsterpartiet avskaffa i en tid av finansiell kris och recession.
Nu ljuder dock annat ljud i skällan. Lars Ohly är "mobbad" och Sahlin "gör ett strategiskt misstag". Vad gör Sahlin annat än att lyssnar på vänsterpartiets kongress från i somras eller vad gör Sahlin annat än att förkastar en felaktig ekonomisk politik?

Lars Ohly har skadat oppositionen med sitt agerande. Mona Sahlin kan i bästa fall rädda oppositionen genom att släppa in vänsterpartiet men då med tydliga krav på att man accepterar grunderna för den ekonomiska politiken.
Det är på det hela taget den enda punkt jag håller med Lars Ohly, när han säger att inom ett par tre veckor måste oppositionen enas. Julskinkan kan få en trist eftersmak om vi går in i ett 2009 med europaparlamentsval och ett svenskt ordförandeskap i EU utan en enad opposition.