Del II: Sveriges mest meningslösa parti!

Jag går vidare med min ranking av de politiska partierna. Idag rankar jag platserna 4 och 5.

5. Socialdemokraterna. Löntagarnas parti kommer även under överskådlig framtid att vara Sveriges största parti. Risken att bli ett 30% parti som systerpartiet i Norge eller ett dryga 20% parti som i Danmark och Finland finns. För att inte hamna i samma fällor får S aldrig släppa kopplingen till fackföreningsrörelsen. Samtidigt måste man våga förnya sig: miljön, feminismen, mångfaldssamhället måste bli centrala delar i en ny socialdemokrati.

4. Folkpartiet: Nu börjar det bli svårt. De forna liberalerna kommer få det svårt. Vem behöver folkpartiet på 2000-talet? Moderaternas resa mot mitten gör det oändligt svårt för fp samtidigt som man ger upp det som en gång var partiets politik. Majoren kanske borde lämna över till Ullenhag. Fp brukar ju gilla det där med att byta partiledare.



En talande bild av folkpartiet á la 2008

Imorgon kör vi vidare med platserna 2 och 3.

Vilket är Sveriges mest meningslösa parti?

Har roat mig med att titta på framtiden för Sveriges politiska partier. Här kommer däför den ultimata listan. Vilka går en ljusnande framtid till mötes? Och vilka är dödsdömda? Först ut är platserna sex och sju. Kom ihåg att listan är relativ och att jag utgår från partiernas möjlighet att lyckas från det läget de är i idag. Listan är omvänd och vi börjar med dem jag tror har bäst chanser att lyckas framöver. Två partier om dagen och ett när vi korat "vinnaren" av Sveriges mest meningslösa parti.

7. Miljöpartiet. Lattemorsorna blir allt fler. De "kravmjölks drickande" studenterna likaså. De solidariskt individualistiska miljöpartiet har stora chanser att fördubblas de kommande valen. Att den där skäggprydde urtypen från Ljusdal lämnat partiet lär väl inte göra oddsen sämre för en ljusnande framtid.

Prognos: 90% ljus framtid.

6. Moderaterna. Reinfeldt, Borg och Schlingman drömmer om det stora allmänborgerliga och regeringsdugliga partiet. De tittar på tyska CDU och drömmer. Visst, moderaterna kan bli ett 30% parti på sikt. Den borgerliga smörklicken som röstade på Lejonkungen 2002 kom "hem" 2006. Lyckas man göra sig av med timbrohögern finns alla möjligheter att på sikt bli det totalt dominerande högerpartiet. Faktum är att de andra borgerliga partierna verkar vara tillräckligt korkade för att acceptera det.

Prognos: halvklar men ljus. 75% chans till framtida succéer.



Schlingis är moderat

Schlingman och det svarta gänget

Jag noterar att moderaterna upprepar historiska felsteg från sitt aningen halvmörka förflutna. Daniel Poohl har en utmärkt analys av varför. Jag tycker mest det är både sorligt och upprörande. Björn Afzelius gamla "svarta gänget" från 1985 känns plötsligt aktuell igen. Lyssna och förfasas:

Stockholms län på bommersvik och kris i tillverkningsindustrin

Har i helgen för fjärde gången den här månaden varit på distriktskurs och snackat politik. "Lenet" hade kurs på bommers och jag snackade jämställdhet och feminism. Det var en frusen skara som gömde sig från "kung bore" i gillets konferenssal. Ett sjukt kul pass att hålla och jag undrar om det inte var den bästa grupp jag snackat feminism med någonsin. Det går tydligen framåt alltjämt trots allt.
Sitter i nynäshamn nu och blir förundrad över hur mycket skönare och vackrare vintern är. Den 2e augusti iår kom ett lågtryck in. Sedan dess har det varit regn, regn och regn. Skönt med klar himmel igen, skönt med sol trots kylan.

1600 varslade per dag är den siffra som aftonbladet basunerar ut idag. Sedan 1970-talet har vi sett såväl kris i textilindustrin som i varvsindustrin. 30% av jobben har försvunnit på trettio år och den totala delen av arbetskraften anställd i industrin har minskat kraftigt. Enligt Aftonbladet sysselsätter tillverkningsindustrin idag endast drygt 600 000 anställda. Denna utvecklingen är inte ny och den värsta politiken för att möta företagsvarslen vore att försöka rädda kvar ineffektiv industri. Vi har ställt om Sverige förr, från jordbruk till industri, från tung industri till automatiserad och från tillverkning till tjänstesektor. Politikens uppgift är att skapa möjligheter för de nu varslade att få tillräckliga utbildningsinsatser och tryggad ekonomi under omställningsperioden. Att öka möjligheterna till att jobbpendla och att utveckla näringslivet så att orter inte blir så oändligt beroende av en arbetsgivare. Ur ett funktionssocialistiskt perspektiv stärks arbetarnas makt om deras humankapital ökar och av att näringslivet blir mer diverserat. Vänd inte blicken bakåt i kristider höj blicken mot framtidens jobb och stärk Sveriges konkurrenskraft för kommande decennium. Jag sörjer med alla som blir av med jobbet och jag lider med västsverige och dess beroende till bilindustri. Nu måste vi satsa oss ur krisen och ingen jävel får glömmas kvar på perrongen.

SSU gör film om borgarnas hantering av homoäktenskapet

SSU sprider just nu en film på nätet om hur borgarna har hanterat frågan om de könsneutrala äktenskapen. Med andra ord, "regeringens hantering av en fråga om alla människors lika värde" vilket det faktiskt handlar om. Jag säger som Magnus Betnér att det egentligen är sjukt att det överhuvudtaget är en debatt om denna typer av frågor. Det är folk som Lennart Sacredius och hans partikamrater som skrämmer mig från kyrkan.

Anders Borg förtjänar inget annat än kritik

Anders Borg har i medier och bland politiska tyckare seglat upp som vinnare på finanskrisen. I en Europeisk rankning placeras Borg i topp hos financial times angående finansministrar med störst förtroende. Att Anders Borg har hanterat finanskrisen medialt skickligt är väl svårt att argumentera bort. Moderaterna bygger sin politik på PR strategier och mediala avvägningar. Att Borg skulle vara en lyckad finansminister är däremot fel. Reinfeldt sa när A-kasse stormen blåste som mest att "detta är en regering som levererar" och om man tittar på vad regeringen Reinfeldt levererar i ekonomiska termer så är det en bild av ett moderat misslyckande. 2010 spår regeringen att arbetslösheten kan nå mycket höga 9,2%. När borgerligheten tog över låg arbetslösheten på drygt 5% och med den den definition som gäller idag på knappt 7%. Antalet långtidsarbetslösa ungdomar tredubblades under de första två åren med en moderatstyrdregering och socialbidragstagarna ökar i mer än hälften av landets kommuner. Är detta ett gott betyg åt Anders Borg? Kommer media hylla Borg och Reinfeldt även när budgetunderskottet gör comeback redan nästa år. Anders Borg sa vid regeringsskiftet att det skulle dröja två år innan vi såg effekterna av moderaternas ekonomiska politik. Förbättringarna under 2007 berodde på den tidigare förda socialdemokratiska politiken, att Maud pratar om ett minskat utanförskap är alltså lögn. Jag tror inte en nyliberal finansminister är rätt man att föra Sverige ur krisen, jag tror inte de ekonomiska idéerna som fört finansbranschen och bilindustrin till ruinens brant är framtiden för Sverige. Här är ett klipp med Borg där han som ung student från Uppsala talar om sin syn på politik och demokrati. Kul att titta på när man ser Borg slå en vänsterkrok mot bankdirektörernas bonussystem:

Socialdemokraternas EU lista behöver ungdom och mångfald

Idag håller socialdemokraterna förtroenderåd i riksdagens andrakammarsal. Beslut ska tas om hur listan till nästa sommars Europaparlaments val ska se ut. Att Marita Ulvskog toppar listan är sedan tidigare välkännt. Att principen varannan damernas gäller är självklart. Förynringen bland toppnamnen står SSU:s kandidat Åsa Westlund för. Ett annat framtidsnamn, SSU:s tidigare ordförande Ardalan Shekarabi står utanför valbar plats men ändå hyfsat högt upp. Ardalan Shekarabi var under sina två år som SSU ordförande en lysande inspiratör och debattör. Ardalan har en förmåga till att föra ut politiken och göra den intressant även för dem som i vanliga fall står längst ifrån den. Jag hoppas att när Europaparlamentsvalet summeras efter den 7e juni nästa år kan såväl Ardalan Shekarabi som Åsa Westlund sitta i Europaparlamentet. Dels för att de har allt som krävs men också för att de har det som socialdemokraterna behöver. En stark tro på Europa och att Europa kan förändras och bakgrundshistorier som tyvärr är alldeles för ovanliga i det gråvita och mansdominerade Bryssel.

Arbete åt alla inte ett mål utan en möjlig reform

Noterade att LO-ekonomerna föreslår kraftigt höjda tak i arbetslöshetsförsäkringen. Socialdemokraternas mål om 80% av lönen till 80% av löntagarna anses för lågt. LO-ekonomerna föreslår istället ett tak på drygt 1100 kr i månaden. Finansieringen på i runda tal 30 miljarder borde avskräcka Sahlin och resterande del av socialdemokratin. Reformutrymmet under kommande mandatperiod måste avvägas mot de krav som potentiella S och mp väljare önskar. Här rymms stora satsningar på minre barngrupper i förskolan, möjlighet för arbetande föräldrar till nattlig barnomsorg, utbyggd och delad föräldrarförsäkring, fler anställda inom välfärden och kraftiga miljösatsningar.
Målet om full sysselsättning har under de senaste 10 åren mer varit en läpparnas bekännelse än en politiskt nåbar reform. Från 80-talet och under 90-tals krisen förändrades socialdemokratins syn på icke sysselsatta. Istället för att gå den opinionsmässigt mer lättframkommliga vägen och sysselsätta arbetslösa blev diskussionen istället om försörjning av arbetslösa och sjuka. Jag är övertygad om att det finns en stor acceptans för större samhällig sysselsättning av arbetslösa, däremot är jag tyvärr osäker på den samhälliga solidariteten när det gäller ersättningarna. Socialdemokratin måste se att de som inte klarar att hitta sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden måste få ökat stöd för att hitta tillbaka till arbetsmarkanden. I det avseendet var plusjobben en lyckad reform. Socialdemokraterna måste ta strid om jobb och välfärd sammanhållet. Mer pengar till välfärden blir också fler anställda och färre arbetslösa. En betydligt effektivare metod än borgarnas generella sänkningar av arbetsgivareavgifterna.

Gerdås om varför vänsterpartiet måste förtjäna sin plats

Pretentiös rubrik men jag gillar långa rubriker rent generellt. Har varit en sån där vecka igen när jag tänker för mycket och möjligtvis rör på mig för lite. Jag gjorde en resa ett par månader framåt i tiden i helgen. Såg hur vacker vintern kan vara när jag besökte funäsdalen och de vackra fjällen däruppe. Jag var där på begravning och jag vet inte vad man ska tro om det där om gud och döden. Möjligtvis var de snötäckta skarvarna och helags ett tecken från gud eller bara ett fantastiskt exempel på gudomlig arkitektur signerad naturen självt.

Vet inte heller om Lars Ohly är gudsgåva till oppositionen eller om han är en trist rest från det förgångna. Han är en jävel på att debattera och helt klart underskattad i en majoritet av den borgerliga median. Däremot är vänsterpartiet ett parti med identitetskris. En kris som somliga partikamrater till mig inte tar på tillräckligt stort allvar. Borta är sedan länge Johan Lönnroth och Lars Bäckström, pragmatiska politiker och seriöst skolade i en ansvarstagande vänstertradition. Gudrun Schyman förnyade partiet med genus och en grön inriktning. Vad Lars Ohly vill med Sverige är dock oklart. Vad Lars Ohly vill med oppositionssamarbetet är även det högst oklart. Lördagen den 7e juni höll vänsterpartiet kongress i Lars Stjernqvists Norrköping. Kongressen gick på partistyrelsens linje och sa tydligt nej till en gemensam valplattform med S och mp. Vänsterpartiet ägnade sin skuggbudget från oktober till att på 18 sidor ondgöra sig över den enda finansiella institution med trovärdighet hos allmänheten just nu, riksbanken och dessutom kräva uppluckrat utgiftstak och stopp för överskottsmålen. Den politik som förde oss ur den förra krisen och som inneburit stabil tillväxt under mer än 10 år med kraftiga reallöneökningar för löntagarna. Detta vill Ohly och vänsterpartiet avskaffa i en tid av finansiell kris och recession.
Nu ljuder dock annat ljud i skällan. Lars Ohly är "mobbad" och Sahlin "gör ett strategiskt misstag". Vad gör Sahlin annat än att lyssnar på vänsterpartiets kongress från i somras eller vad gör Sahlin annat än att förkastar en felaktig ekonomisk politik?

Lars Ohly har skadat oppositionen med sitt agerande. Mona Sahlin kan i bästa fall rädda oppositionen genom att släppa in vänsterpartiet men då med tydliga krav på att man accepterar grunderna för den ekonomiska politiken.
Det är på det hela taget den enda punkt jag håller med Lars Ohly, när han säger att inom ett par tre veckor måste oppositionen enas. Julskinkan kan få en trist eftersmak om vi går in i ett 2009 med europaparlamentsval och ett svenskt ordförandeskap i EU utan en enad opposition.

Obama och varför förändring är effektivare än erfarenhet

Jag är väl sist ut att kommentera det amerikanska valet i hela den såkallade bloggosfären. Det hindrar mig dock inte för att göra en egen hemmagjord analys. Det var för många av oss en lång natt. S-Studenters valvaka på Sveavägen 68 var en storartad succé. Jag tror de räknade in 250 gäster under kvällen. Intressant också att höra Sahlin och den ständigt provokativa men kunniga Pierre Schori kommentera valet och framtiden.
Nu till min analys: Politiken tjänar aldrig på status quo. I val efter val ser vi hur argument som erfarenhet får ge vika för förändring. Vi såg det i valet 1997 när en ung fräsch Tony Blair stod mot den erfarne och kunnige men ack så tråkiga John Major. Vi såg det under primärvalskampanjen när Hillary ställdes mot Obama och vi såg det igår när Obamas vilja till framtid och förändring krossade Mccain. Även i Sverige -06 såg vi att trots det ekonomiskt ljusa läget valde folk att chansa på en på ytan fräsch borgerlighet. Jag tror och hoppas att Mona Sahlin blir Sveriges första kvinnliga statsminister 2010. Jag tror också att hennes chanser att lyckas blir större om hon formulerar och argumenterar för en framtidsinriktad förändringspolitik. Sahlin har alla förutsättningar att bli en svensk lightversion av Barack Obama.